Jag är så bövelens trött på utomståendes kommentarer
angående graviditeter. Jag är speciellt trött på när man får höra denna härliga
klassiska kommentar; ”Bebisen kommer när den är färdig” och den här; ”Alla
bebisar kommer ut, de stannar inte kvar i magen”. No shit, tänker jag då, Jag
trodde att om bebisarna ens kom ihåg att ta sig ut så var de halvfärdiga och
okokta.
Jag är en sådan människa som älskar att uttrycka mina åsikter och tankar på internet och på min facebook skriver jag nästan dagligen om hur jag längtar efter förlossningen och önskar att den kunde sätta igång. Och då finns det alltid människor som tar mina ord och plockar fram det värsta med det, som tillexempel, min status lyder; ”Åh vad jag skulle vilja föda idag, helst igår” och då kommer det kommentarer som; ” Men du är ju bara i vecka 30! Då kan det vara farligt för den stackars bebisen att komma ut”. Är det ingen som kan förstå min status från min synvinkel? Tillåt mig att översätta; Jag skulle så gärna vilja att tiden gått snabbare så jag var redo att föda och bebisen är 51 cm lång, frisk och väger 3,8 kg... Vill alltså inte tvinga fram en alldeles för tidig förlossning och riskera att bebisen inte mår bra av att komma till världen.
Var det bara jag som förstod?
Varför ska det vara så att människor runt omkring mig tycker att jag är helt bakom flötet och inte förstår någonting och inte heller har några moraliska grunder? För det är så många får mig att känna. När jag önskar mig en varm och skön sommar så önskar jag mig inte stekhet sol där jag kan lägga ut min bebis på en handduk och smörja in honom i kokosolja, men ändå kan jag inte önska mig fint väder utan att det ska leda till en sådan konversation.
Jag blev nästan orolig över hur jag skulle klara livet när Frank hade kommit till världen, och då är det inte han jag oroade mig över, utan hur allas dumma kommentarer skulle kunna knäcka mig! Att jag inte skulle få vara mamma på egen hand, utan jag skulle ha hökar bakom mig som berättar för mig om deras teorier varför mitt barn börjar gråta. Han är hungrig, Nej han är trött, nej han har ont i magen ser du väl, nej det är kläderna som är obekväma. Jag hoppas att Robin och jag kommer att få vara föräldrar på egen hand utan dumma facebook kommentarer och utomstående åsikter/synpunkter. Vill absolut ha Franks mor och farföräldrars tips och råd, sådant är bara hemskt mysigt och det tillhör! Men bekanta, folk som inte har brytt sig om oss innan graviditet och barn, ”vänner”, internetfenomen och övriga människor tycker jag kan tänka en extra gång innan man slänger ur sig bebiskommentarer. Även om man menar väl så är det inte alltid så det framstår.
Så har ni närstående eller vänner som är gravida eller just fått barn, ett tips; Var försiktig! Var där som ett stöd och inte som lärare, alla kanske inte samma erfarenhet som ni just då men jag garanterar er att man lär sig. Framför allt vill man lära sig, själv i första hand. Tips och råd är guld värt men den går en fin gräns mellan att låta vis och vänlig och att låta som en diktator som är störst, bäst och vackrast.
Och det ska jag tala om, det finns ingen annan för mig som är större, bättre eller vackrare än vår son Frank Cornefelt , född 15/5-2012.
Jag är en sådan människa som älskar att uttrycka mina åsikter och tankar på internet och på min facebook skriver jag nästan dagligen om hur jag längtar efter förlossningen och önskar att den kunde sätta igång. Och då finns det alltid människor som tar mina ord och plockar fram det värsta med det, som tillexempel, min status lyder; ”Åh vad jag skulle vilja föda idag, helst igår” och då kommer det kommentarer som; ” Men du är ju bara i vecka 30! Då kan det vara farligt för den stackars bebisen att komma ut”. Är det ingen som kan förstå min status från min synvinkel? Tillåt mig att översätta; Jag skulle så gärna vilja att tiden gått snabbare så jag var redo att föda och bebisen är 51 cm lång, frisk och väger 3,8 kg... Vill alltså inte tvinga fram en alldeles för tidig förlossning och riskera att bebisen inte mår bra av att komma till världen.
Var det bara jag som förstod?
Varför ska det vara så att människor runt omkring mig tycker att jag är helt bakom flötet och inte förstår någonting och inte heller har några moraliska grunder? För det är så många får mig att känna. När jag önskar mig en varm och skön sommar så önskar jag mig inte stekhet sol där jag kan lägga ut min bebis på en handduk och smörja in honom i kokosolja, men ändå kan jag inte önska mig fint väder utan att det ska leda till en sådan konversation.
Jag blev nästan orolig över hur jag skulle klara livet när Frank hade kommit till världen, och då är det inte han jag oroade mig över, utan hur allas dumma kommentarer skulle kunna knäcka mig! Att jag inte skulle få vara mamma på egen hand, utan jag skulle ha hökar bakom mig som berättar för mig om deras teorier varför mitt barn börjar gråta. Han är hungrig, Nej han är trött, nej han har ont i magen ser du väl, nej det är kläderna som är obekväma. Jag hoppas att Robin och jag kommer att få vara föräldrar på egen hand utan dumma facebook kommentarer och utomstående åsikter/synpunkter. Vill absolut ha Franks mor och farföräldrars tips och råd, sådant är bara hemskt mysigt och det tillhör! Men bekanta, folk som inte har brytt sig om oss innan graviditet och barn, ”vänner”, internetfenomen och övriga människor tycker jag kan tänka en extra gång innan man slänger ur sig bebiskommentarer. Även om man menar väl så är det inte alltid så det framstår.
Så har ni närstående eller vänner som är gravida eller just fått barn, ett tips; Var försiktig! Var där som ett stöd och inte som lärare, alla kanske inte samma erfarenhet som ni just då men jag garanterar er att man lär sig. Framför allt vill man lära sig, själv i första hand. Tips och råd är guld värt men den går en fin gräns mellan att låta vis och vänlig och att låta som en diktator som är störst, bäst och vackrast.
Och det ska jag tala om, det finns ingen annan för mig som är större, bättre eller vackrare än vår son Frank Cornefelt , född 15/5-2012.
